Min pappa

Min pappa har pigmentfläckar på händerna och en stor oldsmobil vars stolar man kan flytta med knappar uppåt nedåt framåt bakåt. Han har jämt kostym vardags som fest och hundratals slipsar på ett slipsräcke på garderobsdörren. På åttiotalet tog jag ofta pengar i hans plånbok för att kunna gå på Bistro Boheme

för att kunna kräkas mellan bilar och bli påsatt av främmande män. När man frågar: ska du köpa dator pappa? berättar han att han redan har dator För på hans kontor i Sundbyberg står det en hel radda med dammiga IBM datorer som man måste kunna DOS för att manövrera. Han har mobiltelefon. En Motorola med ett enormt aggregat som man får bära med sig ifall man vill ringa. Behöver du en räknemaskin? sa pappa och pekade på en jättekoloss med sladd. Nej tack jag har. Pappa går ofta på Rotary. -Ja det var en mycket känd läkare där som arbetade med att få ner folkhälsan. -Vaddå få ner? Få upp folkhälsan kanske? -Ja, jag vet inte. Han var duktig i alla fall. Mycket framgångsrik. Han älskar namedropping fast han minns aldrig några namn. Pappa kan inte längre mäta med tumstock. Han badar badkar cirka tre timmar om dagen. Sedan sover han på det. Mamma blir arg och ringer husläkaren i smyg. Han ska ha cipramil för att orka skotta snö. Det enda han orkar är att vattna julgranen en gång om året säger mamma. När jag lämnar mitt föräldrarhem sitter pappa i dunklet i fåtöljen i allrummet med händerna på handtagen. Utbredda vita fingrar lyser. Han ser så gammal ut, så trött. Jag ser honom för första gången. Han är ju på väg bort. Och vreden över att pappa inte längre kör bil bäst har svar på alla frågor, kan allt Stillnar.