Åka tåg

Små små sammanhang är svårare att se än stora. Jag sitter och stirrar framför mig på tåget från Jönköping och försöker tjuvlyssna på mina medpassagerare. Det går inte så bra. Jag får använda ögonen i stället vinklar, färger, tygets struktur. Sverige schvischar förbi utanför fönstret. En kille med en tysk bok sätter sig framför mig: Rolf Dieter Brinkeman "keiner WeiB mehr" Träffar på Kim Andersson i Nässjö station. Sist vi sågs var på 34:e gatan i New York där hon var turist med sin familj och jag med min. Vilket sammanträffande. Hon känner nästan igen mig men blandar ihop mig med Mare Kandre (vilket är en ära- Mare är död men var oändligt mycket mer begåvad än jag.. det där kommer jag återkomma till) och jag märker att jag svansar lite för denna grande dame, säger bland annat att jag "leker journalist" och att jag "odlar mitt storhetsvansinne". "Tönt " säger jag till mig själv efteråt. Andersson tycker i alla fall att jag ska komma förbi Mosebacke någon måndag och det kanske jag gör. Hon är som Gloria i Psychonatus, en riktigt strålande primadonna. Skönhet, stil, begåvning. Hon älskar sin publik. I love it. Andra bloggar om: tåg, poesi, kim andersson, mare kandre, göra sig till