Skrämmande

Jag sitter näst längst bak i buss 65 Längst bak sitter fyra ungdomar i tidiga tonåren tre tjejer och en kille Hela bussresan hör jag en av tjejerna skratta och skratta och skratta och skratta och skratta och till slut undrar jag vad det är för fel i huvudet på henne för det finns inte den minsta lilla lycka i det skrattet inte heller någon hysterisk ton av undertryckt sexualitet och tonårsvanmakt som också är vanligt utan skrattet är alldeles dött och ihåligt och hon får inte heller något medhåll från sina kompisar utan hennes skratt ekar så ensamt hon blir aldrig befriad Jag hoppar av vid Karl den tolftes torg och passar på att vända mig om. Och då ser jag för första gången vem som fortfarande skrattar och allt blir så sorgligt