Vetenskapliga hål i huvudet

Sista kapitlet i Hur människan blev människa står det så mycket av intresse att jag inte kan sammanfatta det här. Fanns det en kurs på universitet om detta skulle jag hoppa på den direkt. Spelteori, evolutionära aspekter på omsorg och empati, exemplet med fångarnas dilemma, fladdermöss som spyr upp blod i andra fladdermöss munnar - men bara i de justa fladdermössen som spytt blod i deras munnar tidigare, här jämförs hjärnan med en grupp bävrar, att språket har varit med och skapat hjärnan, att psykopati har sin evolutionära förklaring, att önskan att tillhöra gruppen och vinna respekt till och med kan vara starkare än moderskärleken (här hänvisar han till grymma grymma exempel från Rwanda). Nu ska jag genast jaga rätt på två evolutionsforskare: Steven Pinker och en annan som heter Terrence Deacon. Jag märker nu att jag är en gammal Hum-tjej. Det är stora vetenskapliga hål i huvudet på mig. Evolutionen och hjärnan är ju SÅ intressanta. Sen står det också att man brukar mäta människans personlighetsdrag enligt fem variabler: extrovert/introvert stabil/neurotisk nyfiken/ointresserad medgörlig/antagonistisk noggrann/slarvig Jag tyckte tre var lätta att pricka in på mig själv, extrovert, nyfiken, slarvig Men jag vet inte om jag är stabil eller neurotisk. Stabil låter i o f sig så tråkigt så jag vill nog vara neurotisk. Men medgörlig eller antagonistisk? Jag tror medgörlig men vet faktiskt inte. Enäggstvillingar som varit skilda hela livet o jämförs i vuxen ålder prickar enligt uppgift alltid samma resultat i sådana tester. Uppfostra barn? Förändra barns personligheter? Det verkar mest handla om att ge barn en lycklig eller olycklig barndom. De är typ redan färdiga till 90 % när de kommer. Rätt skönt egentligen.