Det bor svarta fåglar inuti kärleken
Likgiltiga, föraktfulla, arga fåglar
de flaxar runt i bland
de gormar
de väser "idiot"
de vill bort
kärleken är filten som kanske
- eller kanske inte-
omsluter oss
den kan rymma mycket av sin egen motsats
jag vet inte mer
Andra bloggar om:
poesi,
dikt,
kärlek
3 Comments:
Man får mota bort fåglarna så gott det går. Inte låta dem slå sig ner och bygga bo.
ja eller bejaka dem...?
de finns ju
kärlek är ju en föreställning om något som inte kan rymma sin motsats
jag tror det är fel
ps vi bråkar INTE - jag undersöker bara ds
Jo, det är sant.
Jag tänker ofta på det du sagt om att ett visst mått av likgiltighet för sina egna ungar är sunt.
Skicka en kommentar
<< Home