Allt är här nu

Det regnade i lördags när jag kom ut från ICA Aspudden. Utanför stod en yngling med svart hår och spelade dragspel. Med sig hade han en mörkblond ung tjej med pärlbeströdda badtofflor. De tryckte sig mot husväggen för att undkomma regnet men han fortsatte ändå spela. Jag gick förbi dem med kassar i varje hand och låste upp cykeln.

Står en stund med ryggen vänd mot dem och lyssnar på musiken och överväger om jag ska ställa ned kassarna, parkera cykeln, rota i väskan och ge dem pengar. Det gör jag inte. I stället står jag kvar där med ryggen åt dem och tänker: Allt är här nu.

Distinktionerna "inrikes" och "utrikes" har förlorat sin mening.

Jag har sett Irak sitta på tunnelbanan. Han har beige stickad tröja, fjunmustach och ett ärr som löper lodrätt från nacke till hjässa. Han pratar arabiska med sin kompis och hans klädstil vittnar om att han nyss har kommit hit. Och precis bakom honom närmare mig: en svensk man som i blårutig skjorta pratar om sin stundande semester med en kompis med hornbågade glasögon.

Bara så att ni vet, kriget sitter bakom er.