Fulla och bakfulla fyrtioåringar
I går var jag lite bakis efter fyrtioårsfesten i lördags. S hade gjort så fint o lagat libanesisk mat o chokladtårta o jag kände mig tjusig i en brunprickig klänning (från Bröderna Erikssons dammode som jag lånat av Mathimlen. Kul att träffa gamla vänner men jag lyckades prata med några okända stjärnor också.
M o jag vinglade hem på våra cyklar framåt tre på natten. Ja, det uppstod ett lite handgemäng i slutet av kvällen och min man var inblandad. Han har temperament M och något fick honom slutligen att se rött. I det här fallet förstod jag honom precis. Och vi fyrtioåringar är inte så tråkiga och lugna som ni ungdomar kanske tror!
Så i går mådde jag bra. För om jag dricker vin (eller helst sprit) kvällen innan och fått sova ut så känner jag mig känslomässigt begåvad, närvarande i nuet och njutningslysten. Jag gråter lättare, känner starkare, älskar mer. Allt går på något sett ”rakt in”. Jag blir helt enkelt bättre på att vara människa.
När jag beskrev detta tillstånd för en kompis sa hon
-Är du säker på att du är bakfull, du kanske fortfarande är full?
Men om det skulle stämma - vad är jag då när jag är berusad?
M intygar att jag vid ett par tillfällen uppträtt tämligen berusat, så det verkar inte som om själva fyllan kommer en dag försent.
Så vad är det då med mig? Jag har faktiskt roat mig med att leta efter forskare som kan förklara detta. En universitetslektor i psykiatri i Göteborg och ledande inom alkoholforskning svarade: ”det kan jag dåligt, känner faktiskt inte till fenomenet” En annan forskare skrev att de inte ens i läroböcker har hört talas om detta.
Men ett par av mailen med negativa besked hänvisade till Johan Franck på Beroendecentrum, Karolinska Institutet i Stockholm.
Så här svarar Johan Franck. Eller spekulerar Johan Franck, är han är noga med att poängtera.
När man dricker alkohol samspelar den med en rad signalsubstanser i hjärnan för att ge upplevelsen av ett rus. Men gradvis tömmer man hjärnan på signalsubstansen dopamin. Dopamin styr vårt välmående bland annat. När vi gör något vi behöver eller gör något bra belönar hjärnan oss med dopamin vilket gör oss lyckliga. Att de flesta människor upplever bakfyllan som något obehagligt är på grund av att deras ”kopp” med dopamin är tom och det ger dem då en känsla av ångest och olust . Att slagsmål och gråt inte heller är ovanliga sent på natten har med dopaminnivån att göra. Sedan tar det tid för kroppen att återställa balansen, homeostasen, som kroppen strävar efter.
Men hos somliga individer går ett nödsystem igång när dopaminet sjunker.
- Ta en gammal lat katt som inte fått mat på hela dagen som blir hyperaktiv. Dopaminkoppen svämmar nästan över, säger Johan Franck
Nödsystemet ser alltså till att katten jagar runt efter käk. I mitt fall skulle det då kunna vara så att när min dopaminkopp är tom (på grund av alkoholintag) så går mitt nödsystem i gång och sprutar in dopamin i koppen. Euforin är ett faktum.
Fast jag blir ju oerhört lugn…det talar faktiskt emot denna teori. I vanliga fall rusar jag runt som en gammal lat katt utan mat i magen. Men när jag är bakis ligger jag ju mest still.
Johan Franck betonar dock att när det kommer till hur folk upplever rus och bakrus är det svårt att säga något precist. För att veta exakt måste man scanna hjärnan och det är dyrt. Allt handlar ju om hur man mår innan. Det KAN vara så att min dopamin nivå är så låg till vardags och att jag med hjälp av alkoholen kommer upp i ett normal läge. Att det jag känner som bakfull är vad ni andra känner varje dag. Då kan jag bara gratulera.
Andra bloggar om: sprit, vin, bakfylla, dopamin, signalsubstanser, neurologi
7 Comments:
Jag har några vänner som också blir sådana när de är bakfulla. Jag har vid några lyckliga tillfällen snuddat vid den där känslan. Men måste mer och mer inse att mina baksmällor inte alls är sådana. De gränsar till psykos och dödsångest, och varar i flera dagar. Experimenterar nu med olika grad av helnykterhet!
Om jag är bakfull utan att må fysikt dåligt, mår jag jättebra. Vaknar tidigt, pigg och harmonisk och är en trevlig och avslappnad prick hela dan.
Tror du att vi behöver lägga in oss på något slags hem?
I så fall, vilket tycker du vi ska välja?
nja..jag vet inte om vi måste lägga in oss...fast jag skulle ju helst vara bakfull jämt...
sprit gör ju saker med hjärnan o tänkandet helt klart- jag tackar min lyckliga stjärna att sprit aldrig hjälpt mig när jag varit låg- tvärtom- bara förstärkt det låga...
Skämt å sido det var interessant det du skrev, särskilt det där om dopaminet. Tänk om det är så att man helt enkelt kommer upp till en normal nivå, det är ju värt att fundera på.
hmm..hej carin! intressant..mer blod i de olika slemhinnorna ja...själva dehydrationen kan ju också påverka...att man har för MYCKET vatten i sig till vardags...vi får SPEKULERA vidare
Jag har nedsatt sköldkörtelfunktion, och att hitta rätt nivå för medicinen tog runt ett år. Under det året mådde jag som bäst när jag var bakfull. Det var då jag 'kände igen mig själv', var glad och närvarande i nuet, precis som du beskriver. Nu för tiden är jag mest bara trött och illamående.
hej anonym, det var länge sedan jag skrev detta men ämnet fortsätter att intressera mig-vad för slags medicin fick du då? menar du att medicinen plus alkohol gjorde dig lycklig dagen efter?
Skicka en kommentar
<< Home