Elitlistan & rökrutor
Har fått lite kritik för att jag publicerar gammal skåpmat. Så här kommer något rykande aktuellt om Alexander Bards mailinglista Elit. Hoppas nu att påhoppade Hanne Kjöller håller sig för god för att kritisera listan, det skulle förvåna mig om hon gick ut i något angrepp, hon är nog för klok för det. Snarare borde hon väl försvara listan, det vore flott.
Själv är jag på ett plan för att folk har sina privata sfärer där de kan snacka skit med varandra, det har nog Mustafa Can också även om det inte är i form av en mailinglista.
Men personligen skulle jag aldrig vilja vara med. Jag var med på en lista för mediemammor ett tag men gick ur för jag mådde illa av alla mail från folk jag inte kände och alla hyllningstal till de på listan med högst status. Där fanns en hierarki och en personkult som jag inte tyckte om.
De" vanliga" mammorna var åskådare när de hippa mediamammorna anordnade glamourlunch. Ungefär som att man står på skolgården och glor på de tuffaste tjejerna som står i rökrutan.
Men återigen: man måste inte delta, man kan gå ur. Låt dem ha sina listor. Och det är ju Mustafa Can som dragit ut skitsnacket i offentligheten.
Intressant är det att se hur spelreglerna i den nya teknologins offentliga rum (såsom det här eller mailinglistorna) påverkar det gamla (tidningssidorna)
Andra bloggar om: elitlistan, mustafa can, alexander bard, elit, offentliga rummet
4 Comments:
Kan hålla med. Men ändå. Hur tråkiga liv har vuxna människor egentligen? Och att prata skit om varandra, jag vet inte, men jag försöker verkligen hålla mig ifrån det. Vem fan vet vad som händer och pågår i en annan människas liv
Och tack för hälsning på min blogg. Livslång oro. Ja, det är nog så.
Men nu tänker jag hänga här ett tag. För att läsa på om dig. Gillar din poesi förresten :)
Mustafa Cans indignerade ton utan minsta känsla av humor får mig att fnissa. Tror inte heller att han orkar vara så politiskt korrekt jämt själv. Tillsammans med sina bröder/systrar gör han nog narr av sina DN-kollegor från tid till annan.
Människor måste få snacka skit ibland, så är det bara. Men jag vänder mig också mot flockbeteende, att typ _väldigt många_ snackar skit om en, typ mobbing. Men var drar man gränsen? Att avvisa ett skitsnacksamtal om en fjärde kompis i sällskap på tre tyder på stark ryggrad, att kämpa mot ett helt paradigm i ett samhälle är ofattbar mod.
Nu verkar Elit vara en särdeles otrevlig, men begränsad samling människor, och visst blir jag nyfiken och skulle inte själv tacka nej till att få va med bara för att få lite kul skvaller till livs. För att när jag blivit mätt på det, sådär äckligt mätt som efter 5 min porrsurfande eller skvallerblaskeläsande, träda ur.
Vad lustigt vi skrev om samma sak Jenny, eller kanske inte ovanligt. Jag är också lite fnissig över den allvarliga tonen hos Mustafa. Men riktigt obehagligt är att en reporter på DN fick sparken för att hon var med i Elit. Äckligt va? Hon var vikarie. Hade hon varit fast hade de aldrig vågat låta henne gå. Läs på resume.se
fredrik virtanen skrev en bra text om det hela i aftonbladet, typ att det mesta på listan är lovebombing och skum filosofi som ingen läser, Can har verkligen gjort ett duktigt grävjobb skriver virtanen
Skicka en kommentar
<< Home