Döden ingen kvinna men konsten är en sträng gubbe

Döden är inte en kvinna Gunnar och Gao Inte en person alls om ni verkligen vill veta Döden är ingen himmel eller ett tillstånd heller Döden är en negation punkt slut och egentligen ”är” döden bara om man klamrar sig fast vid tron på att liv endast hör ihop med ens egna specifika gestalt Döden finns ju runt om oss hela tiden och tillhör samma myller som livet Äpplet som ruttnar Entropi En kvinna? Vad fel ni har, vad högtravande ni är Vad är det ni menar då? Att gå under i en annan? Säg det istället då Jag sållar mig till gänget bakom Epikuros och säger: Där jag är, är icke död Där död är, är icke jag Vi kan helt enkelt inte prata om döden. Och jag ser en tydlig tendens hos människor med stora egon att de blir skräckslagna vid tanken på sin egen utplåning. Döden objektifierar oss, skriver Sartre. -Ja, i bästa fall va, ego-man, de flesta av oss försvinner bara in i ner i glömska och mull. Häromveckan pratade jag med en man som kallade konsten "en kvinna". Och häromdagen pratade jag med en annan man som kallade konsten "ett barn". Själv kallar jag konsten : "en sträng gubbe som ser till att man jobbar".