Ketchup, Amplitud, Kvalitet

För några år sedan läste jag en helt otrolig artikel om ketchup och smakteknologi i New Yorker och sedan dess har jag inte förspillt en enda chans att prata om amplitud så snart jag hamnat i diskussioner om konstnärlig eller gastronomisk kvalitet. Skillnaden mellan hög och låg amplitud kan sägas vara skillnaden i ljudbild när en amatör och en konsertpianist spelar samma pianostycke. De må spela exakt samma toner men när proffset spelar blandas de bättre med varandra. Det blir något mer än bara tonerna. “When something is high in amplitude, all its constituent elements converge into a single gestalt“ Det är ju helt lysande! Och det går att applicera på ketchup och cocacola och allt annat med. Det tangerar faktiskt mitt gamla kvalitetskriterium för dressing och blasfemi och fromhet. Artikeln om ketchup är skriven av Malcolm Gladwell som gav ut boken Blink förra året. Han skriver så bra att jag förlåter honom för att han ser ut som Viktor i "Ville, Valle Viktor" Ett annat kvalitetsbegrepp som jag förknippar med just New Yorker är för övrigt att sätta texten i centrum i stället för personen. Det är inte alltid ens intressant att veta vem som skrivit texterna. Inget personhype, endast texthype om ni förstår vad jag menar. Mera sånt. Andra bloggar om: ketchup, smak, amplitud, malcolm gladwell, new yorker,