Att exkludera folk är omodernt
Mr O ligger på sin säng och gömmer sig för gästerna som snart ringer på dörren. Dagen har varit bra. Vackert ljus, röda löv och så klar himmel. I förmiddags cyklade jag runt med O till olika parker, sedan jobbade jag några timmar med att tänka på svampar, ekstammar, ugglor och näktergalar och var alldeles ensam på kontoret och fick en massa saker tänkta och nästan skrivna. Hur kommer det sig att det är så svårt att skriva? Och att det blir svårare och svårare med åren. Att en del grannar inte hälsar på oss skulle jag vilja neggoblogga om men jag struntar i det. Att exkludera känns modernt, så nittiotal.
6 Comments:
Kan det vara så att svårigheterna står i direkt relation till hur angelägen man är om att det ska bli bra?
Annars läste jag en jättejobbig sak i en bok (Marie Kronmarker, Tala om texter): Dom hade kopplat ett mätprogram av något slag till alla datorer på en tidningsredaktion för att studera hur journalisterna skrev.
Ungefär hälften skrev som Beethoven komponerade musik – under står ångest la de mening till mening, och de fortsatte inte framåt förrän det de redan gjort var perfekt.
De andra var mer som Mozart. Dom skrev ihop sina artiklar på nolltid och det blev kanske inte så bra men det struntade dom i. Sedan återkom dom och snyggade till i efterhand.
Mozarttyperna la mycket mindre effektiv tid på sitt skrivande och...
...det här är det jobbiga...
...resultatet blev lika bra som för de ångestridna beethovenjournalisterna. Tyckte i alla fall forskarna som gjorde undersökningen.
/Beethoven
Jag tror att exkludera är bra - gör det själv på ett visst ställe och ibland - med någon konstig känsla av överlägsenhet...fast samtidigt lite ilsk.. fast bra.
Hej G.
hej hej! jag hade aktiverat en kommentarsgranskningsfunktion- det var därför de inte syntes tidgare.
Aha Göran- intressant- men själv är jag nog mer mozarttypen trots allt..."Det" kommer forsande i en stor flod, sen måste man rensa bort det mesta...fast det är bortrensandet som är det jobbiga...
men G- du hälsar väl på dina GRANNAR i alla fall?...en del grannar i aspudden TITTAR NED i marken när man möts...varvid jag ÄNDÅ alltid säger hej! för annars vinner ju tystnaden och det gå¨r ju inte...fast jag knyter handen i byxfickan..
Jag hälsar självklart på mina grannar. Jag småpratar med dom också. De är jättetrevliga...G
Det är omodernt i alla tider...men förekommer också i alla andra tider...tröttsamt... neggoblogga inte ens om det... inkludera också dom... det bästa man kan göra med sina fiender - var det någon som sa - är att älska dom... bjuda in dom... Anne-Marie
Skicka en kommentar
<< Home