Cykla till Skärholmen i regn

Åkte till Skärholmen och fick brösten fullkomligt utplattade i en mammografiapparat. Satt i väntrummet ett bra tag innan det var dags att gå in och manglas. Så många skröpliga människor i samma rum. Det var som att sitta inuti en Roy Andersson film.
Vad är det med folk? En tant hostade så hemskt så att man trodde lungorna skulle ramla ut. Sist jag såg så mycket sjuka kroppar var förra våren i Karolinska sjukhusets entré. Då var det som att stå i ett hav av hundratals, haltande, hostande, hasande individer som rörde sig fram och tillbaka...som anemoner. En transvestist hasade förbi i höga skor. Fast hon/han gick med själva vristen och själva skon låg böjd mot marken.
Jag skämdes nästan...Mår vi så här dåligt? Tänk om det kommer en utländsk delegation!
Sist jag cyklade ut till Skärholmen var det sommar. Nu är det så mörkt det kan bli där bredvid E4an på cykelbanan bredvid industriområdet i Sätra. Stora elmaster tornar upp sig ovanför och bilarna susar förbi till vänster.
Jag åt lunch på China Sea. Det skulle vara kyckling Sechuan med stark smak 60:- men det var en halv liter bambuskott i burk o burkärtor med några få strimlor kyckling. Det enda som var bra med lunchen var chilismaken. Det var starkt precis lagom länge i munnen. Varför är det alltid så mörkt på kinakrogar? Igentäppta fönster.
Gick förbi Myrorna. Mötte en dagispappa som såg lite skamsen ut. Nähä, det passar inte in i bilden du vill att jag ska ha av dig att vi ses här eller? Cancerfri cyklade jag hem i ösregnet. Förbi de unga föräldrarna i Mälarhöjden som lastade ur sina audikombi bilar och släpade in barnen, maten och blöjorna i trävillorna.
Till middag kokte jag fullkornspasta och gjorde en sås med falska crabsticks, avocado, saffran, grädde o lite buljong. Jag tyckte det var gott. Alice och Olle var likgiltiga.