onsdag, april 12, 2006

Vad morfar sa till mormor

I sorg och nöd en blomma röd upplyste mörka natten Den ledde mig från villsam stig till källans klara vatten Den blomman röd så stark, så spröd stenbräckan lik, bröt marken trots allt och gav sin friska sav till liv åt murkna barken Det var så länge sedan nu men blomman röd, var du och samma blomma spirar än ur jordens grus som då, för länge sen Det sägs i min familj att morfar skrev den här dikten till mormor på ålderns höst. Jag hoppas att det är så men är inte helt säker. Det sägs en hel del i min familj. Jag läste den högt en gång på Tre Backar. Då skockade det sig i strupen. Den haltar i rytmen, särskilt i sista raden tycker jag, men det gör inget. Andra bloggar om: , , ,

6 Comments:

Blogger Space babe said...

Gud vad fin.

4/12/2006 11:14:00 fm  
Blogger Morelli said...

eller hur..!

4/12/2006 11:53:00 fm  
Anonymous gudrun said...

Fint tycker jag också. Gudrun

4/12/2006 01:45:00 em  
Blogger Akut Insikt said...

Kärlek mellan gamla människor är bland det finaste jag vet. Det är precis som dom insett något som vi andra ännu inte fattat.

4/16/2006 08:36:00 em  
Blogger Morelli said...

håller med totalt- jag tror det är dödsaspekten de tänker på mer...kan du inte blogga från Prag?

4/17/2006 07:36:00 fm  
Anonymous JM said...

<3

Han var/är (?) speciell.

Fin bild också.

8/28/2008 08:25:00 fm  

Skicka en kommentar

<< Home




Copyright © Jenny Morelli 2007. Alla rättigheter förbehållna.