Om män och kvinnor och homoerotik

Nej, jag har inget förhållande till feminismen, tycker inget om bröstoperationer, bantning, har inget särskilt förhållande till kroppen, tänker inte så mycket på åldrande, inte alls på att kvinnor tjänar mindre än män, jag delar inte samtidens neuroser och hyser inga särskilda känslor utifrån ett kvinnoperspektiv. Det finns inget tråkigare. Låt mig vara. Varför måste kvinnor alltid förväntas ha sån jävla tråkig koll på sin egen roll? Säj den journalist som inte frågar den för tillfället uppmärksammade kvinnliga konstnären: hur känns det att vara kvinnlig konstnär då? Hur känner du inför skapandet och feminismen? Är det en typiskt kvinnlig film du har gjort? Kan man inte få vara ifred? Kan man inte få vara omedveten om kön? Som man faktiskt var de första tolv åren av sitt liv- och sedan igen efter femtio eller när det nu är. Tillhöra ett visst kön gör man ju en väldigt kort period av sitt liv. Mellan tolv och femtio, hur många år blir det? Förövrigt läste jag i tidningen Axess som har ett SEX-tema en mycket upplysande text om homosexualitet och pedofili under antiken. Och den gamla sanningen slog mig återigen när jag läste texten: OM inte männen hade börjat tända på varandra och sätta på varandra ute på torget eller var nu offentlighetens vagga än stod: så hade de ju inte kunnat utveckla någon vidare kultur: då hade de ju ideligen fått springa hem till sin Agrippa eller vad nu frugan hette för att få komma till och fortsatt sina lite slöa och oinspirerande ”domestic lifestiles” och inte haft tid att utveckla vare sig filosofi eller demokrati. I begynnelsen var alltså: homoerotiken som så småningom tappade fart och förvandlades till homosocialitet. Såg klart "Good Night och Good Luck" Snacka om mysig stämning journalisterna emellan i vita skjortor och med cigaretter när de firade med whiskey. Malebonding? There´s nothing like it! I nästa liv, förövrigt, är jag man. Andra bloggar om: feminism, homosexualitet, homoerotik, film, konst, good night and good luck