lördag, september 09, 2006

Rudiment till dramatik från mitt förra liv

Plymouth Massachusetts 1992 En äldre dam i blå sammetsklänning skymtar uppe på scen. Damen sitter i en fåtölj i ett sekelskiftsrum. (Det verkar vara en av dessa borgerliga dramer som jag avskyr så hett. Ska jag gå? Nej, jag sitter kvar lite till.) Nu öppnas dörren till vänster. En ung kvinna i brun sammetsklänning träder in. Den gamla sitter och läser så hon hör ingenting. Det måste vara dottern, det där alltså. Dottern stannar vid dörren, tittar på sin mor en stund, forskande. Sedan öppnar hon dörren igen och smäller igen den så att den gamla lystrar till och vänder sig emot henne.
DEN GAMLA
Jaså, är det du, vad bra att du kom, jag måste byta igen. Jag vet inte vad det är med medicinen som gör att det rinner ur mig så här.
Den unga går fram till den gamla och hjälper henne upp ur stolen, den gamla håller sig fast i stolskarmen medan den unga drar ned hennes blöjor under kjolen, slänger dem i en sopsäck och hämtar ett par nya. Jag känner vämjelse och förbittran. "Vad är det här för jävla pjäs! Jag tänker inte sitta kvar. Jag blir tvungen att smita förbi alla som sitter bredvid mig, men ut måste jag." Svärdottern slutar skriva och går ut i köket för att sätta på kaffe.
Det är kolsvart ute och grodorna brölar i träsket.
Hon går in till sin dagbok igen.
Kvinnorna sitter i färglada kläder och välvårdade hår och de talar om: vad de inte får äta och vad de får äta. Sodium är inte bra. Man ska dricka fettfri mjölk och det finns ett matsystem som kostar 80 dollar i veckan Det heter Nutra System.
Lean Cuisine är inte bra.
Bananer är inte bra. Men "I can't believe it's not butter" är jättebra.
Equal är inte bra. Sweet & Low är bra. Rökning är aja-baja, då dör man i förtid och kommer till himlen och i klimakteriet snabbare. Att röra sig är viktigt fast det är svårt när man är gammal och hörde ni om hon som gick ned 40 kilo för att hennes man klagade på hennes vikt. Och sedan stack han med en annan kvinna som var ännu tjockare. Och hon som hade blivit smal satt kvar ensam hemma och var ledsen.
Figure men out!
Att fynda är viktigt, Att hitta handväskor för en dollar, är viktigt. Att bestämma vad vi ska äta i morgon, är viktigt. Att hela tiden tänka på sin vikt, är viktigt. Att hålla snyggt i köket, är viktigt. Att hålla döden borta, är viktigt. Att hålla förlusten borta, är viktigt. Att oroa sig för småsaker, är viktigt. Att inte låta kvinnor bestiga stegar, är viktigt. Männen är tysta för de är i minoritet. Det är bara två kvar, de andra dog. Av cancer i prostatan och lungorna, av hjärtattacker och spruckna levrar.
Den ena säger inte ett knyst, han är snart nittio och samlar på skrot. (Förfasan!)
Den andra karln byter i alla fall ut stuprännorna och dricker öl. Ett litet barn sover i gungan. Skyarna är gråa. Den förlorade sonen ringer från Californien. Den strävsamma sonen ringer från sitt kontor. Den misslyckade dottern ringer och är full. Det unga barnbarnet ringer och ber om pengar. Den underliga svärdottern sitter inne och skriver på ett dött språk som ingen pratar längre.
Plymouth Massachusetts 1992

2 Comments:

Blogger ondskan said...

Så bra så bra!

9/09/2006 09:56:00 fm  
Blogger Morelli said...

tack tack, den här läste jag på bondens bar på söndagkvällen, den verkar funka....

9/14/2006 06:06:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home




Copyright © Jenny Morelli 2007. Alla rättigheter förbehållna.