Den svagas triumf som svag

”Var och en som lider söker rent instinktivt en orsak till sitt lidande. Noggrannare uttryckt; en upphovsman, en för lidandet mottagligt skyldig upphovsman, kort sagt en levande varelse, över vars huvud man under någon förevändning kan urladda sina affekter, handgripligen eller in effigie. Ty en urladdning av affekter är det kraftigaste försök att skaffa sig lättnad, det vill säga bedövning, som en lidande kan göra (...). Och häri ligger, enligt min mening, den fysiologiska orsaken till ressentiment, hämndlystnad och alla liknande känslor, nämligen i en längtan efter att bedöva smärtan genom affekt. ”(Nietzsche, Samlade skrifter, band 7: Bortom gott och ont 1994 ”Till moralens genealogi” s 150)

Nietzsche skrev om "ressentiment" i slutet på artonhundratalet och tänkte i första hand på det judiska folket vad jag förstår. Jag läste texten utan att veta det och tänkte på mig själv när jag bråkar med min man och på kvinnor i allmänhet.

Linna Johansson har intervjuat Sara Edenheim som skrev kapitlet i boken där jag nyss läste om ressentiment men den länken funkar tyvärr inte.

Nationalencyklopedin:

Ressentiment (fr., av ressentir här ’känna sig upprörd över’), inställning av agg och bitterhet. Ressentiment uppkommer hos disponerade personer efter motgångar och misslyckanden och utgör en öm punkt (komplex) som leder till överstarka reaktioner på likartade upplevelser. Sådana kan fungera som nyckelupplevelser och utlösa vanföreställningar som t.ex. att vara förföljd av omgivningen. Jfr paranoia.