Paranoia please

Jag hörde av Y att hon och S tror att anledningen till att jag inte ger ut böcker är att jag har ”mäktiga fiender”. Rolig tanke faktisk. Det handlar alltså INTE om att mina manus inte är tillräckligt bra. Tyvärr så är jag inte paranoid på det sättet. (jag måste alltid anstränga mig mer, göra mer våld på min medfödda lata lättsamma natur osv) Fast när jag tänker efter så var det en gammal punkbrud från Täby på Norstedts som jag tror snackade skit om mig. Och jag kränkte förmodligen någon mäktig kvinnlig poet utan att veta om det på någon förlagsfest. Berättade jag inte en rolig historia där? Skojade jag inte för mycket? Flamsade och tramsade? Jag ska fundera vidare. Tanken är lockande.