Den åttonde novellen
Tidskriften 00-tal har ägnat ett helt nummer åt Mare Kandre och jag förlåter nästan Madeleine Grive för att hon anordnar Stockholms tråkigaste poesifestival tillsammans med några - av Madeleine noga utvalda - svenska och utländska poeter och svenska Skådisar.
Vet inte Madeleine Grive att Poesin hatar Skådisar? Och vad gör dansaren Virpo Phakinen på festivalen? Jag säger som jag brukar: Poesin hålls som gisslan av ett gäng idioter.
Men för att återgå till 00-tal. Mikael Raattamaa, Aase Berg, Carina Rydberg och Carl Johan Vallgren i all ära -jag saknar faktiskt litteraturvetarna. Så om det här ska föreställa en början på en kanonisering av Mare Kandre så är det en rätt beige sådan. Nu ska jag läsa Mares opublicerade text ”Den underjordiske brudgummen”.
Tillägg: Okej, Mattias Fyhr är litteraturvetare. Rätt trevlig text för övrigt även om jag anser att det där med "det Gotiska" känns lite väl pompöst. Och Jonas Thente skrev bra om den åttonde novellen i "Hetta och Vitt". Barnlösa ungdomar, våga läs. Jag ryste och kved när jag läste den och insåg att jag själv aldrig, aldrig skulle komma i närheten av Kandres storhet. Jag är både för feg och för lat.
Andra bloggar om: mare kandre, 00-tal, stockholms poesifestival, madeleine grive
Etiketter: litteratur


