vitt ställe, morfin och gitarrmongot

Jag är på väg till det vita stället Som är som en parfymdisk på NK Fast utan parfym och där de flesta i personalen har sjukvårdsutbildning Jag har skitiga jeans Dr G ska skära i mig snart Jag hostar Till och med golvet är vitt dit jag ska Stället verkar inte ens vilja andas hjärta- varför? Bryr sig inte de rika om hjärta? Varför är jeansen skitiga? Jag blir galen Har en bok om Vetenskap och intuition med mig som jag en gång lånat av Yusie och glömt lämna tillbaka Om Maxwells demon och molekyler som rör sig i olika hastighet Men som inte vet om själva om de är kalla eller varma Det är en märklig dag- jag ska få nya bröst Ja så är det Möter en kvinna i entrén Hon har ett alldeles uppsvullet ansikte Med blåmärken här och var Hon ska tillbaka på omoperation- Ansiktslyft Jag ser de svarta trådarna i hennes hårfäste ”det blev något fel” ”förra måndagen” Hon är nervös och ledsen, vill prata…kanske varna eller klaga En sjuksyster tar snabbt hand om henne och leder in henne i ett rum och mig in i ett annat VITT rum förstås med en stor rund lampa i taket, morgonrock, toffla,teve Nu har Doktor G ritat med spritpenna på mina tuttar och pratat ärrbildning. Man syr inte uppe på huden Det blir för hårt slitage då, man syr som nere i ett dike om jag föstår saken rätt, det blir lite krulliga ärr. De kommer bli snygga om ett halvår. Doktor G mobiltelefon ringer tre gånger. Sist jag var här på besök ringde den också- då var det hennes mamma- nu verkar det vara två patienter och en familjemedlem som hör av sig. Skumt att svara. (jag undrar vem hon är…skulle vilja skriva ett personporträtt på henne…hon verkar inte lycklig…vad säger de om kirurger och självmord? Ovanligt hög frekvens.) Dr G tar kort, vårtorna ska upp ett antal centimeter, det står 23,5 och 24 med spritpenna på axlarna. Jag gillar henne på något sätt…tycker synd om henne….skumt att en plastikkirurg som kränger skitdyra operationer kan väcka ömhet. Jag säger att jag inte vill veta så mycket detaljer - I nästa liv blir jag kirurg, sa jag och viftade med armarna. Hon skrattar till. Sportbehå i minst två månader, 2 citadon max var sjätte timme, ingen träning, inga lyft. Hon verkar vilja att jag ska lägga in silikon..har tagit upp det två gånger att jag kanske kommer tycka att jag förlorar min kvinnlighet. Jag säger att det inte gör något, att stora bröst är ute…(förmodligen hör det till deras roll att sälja in idén i alla fall- nöjda kunder kommer ju inte tillbaka) Den här kliniken har problem med internkommunikationen märker jag. De kommunicerar olika saker så jag blir osäker på vad som gäller. Och skumt att doktorn ska vara tillgänglig i mobilen under samtal med patient. Det här är sjukvård utan….själ…och här är jag. Jag skulle kunna jobba där tänkte jag i natt- skulle lära dem att kommunicera bättre med varandra. Kommunicera samma sak och se till att det blev lite själ där…det skulle sälja bättre då. Jag gillar verkligen morfinbaserade citodon-fast jag har inte sovit på hela natten- jag tänker….på filmer…artiklar.. manuset….gick upp och såg filmen ”gittarmongot” kl fyra i morse. Ruben Östlund rules! En riktig göteborgs auteur. Andra bloggar om: akademikliniken, bröstoperation, morfin, själlöshet