Och en poppel stod grön

På moln stod du! Jord voro dina fötter och din tanke räckte upp till Gud! Dina ögon slog du upp och var atom i ditt sinne var en skapelse. Du sträckte ut din hand och sade:vad är du? och det var luft. Och din ande gick ut och du såg stjärnor och solar fara förbi som moln. Och du ropade: himmelen stod under Guds fötter. Och därovan var mörker dit ingen hann och du visste din moders liv och du önskade en kvinna. Och en poppel stod grön i det innersta av ditt öga och din storhet försvann och du låg som en tår på din egen fot i din egen glans och molnet var försvunnet. (Heja Josef Julius Wecksell! (1860))