Pre Puberty Art och ut och invända hus

Var på Moderna Museet och såg McCarthy-utställningen i går. Ett tema är helt klart övergrepp och rent konkret: att tvinga barn att äta mot deras vilja och det är JÄTTHEMSKT. Det är de enda videorna jag inte klarar av att se. En tratt i en gummiboll som det trycks mat igenom och en arg mansröst som tvingar på. En jävla gummidocksgubbe som trycker i en gummidockpojke mat med en gummidockmamma med ljusa flätor som sitter bredvid och tittar på (gjord med själsfränden Mike Kelly för övrigt) Men jag känner inte så starkt för hans andra anti-disney, pinoccio-våldspolitiska saker. Jag upplever dem som alltför opersonliga och ”generella”. Men barnet som tvångsmatas tar tag i mig. Och någon slags ond fadersgestalt som spökar. Vad hade det blivit för slags konst utan den där onda gubben? kunde jag inte låta bli att tänka när jag gick där bland allt oväsen. Är han påhittad? Och så finns det inget sexigt med i konsten allt juckande och alla nakna kroppar till trots. Mc Carthy är som många andra storheter en vad jag kallar ”pre-puberty” konstnär. En sådan som alltid är tio år. Innan könet. Fantomen, streckgubbar och en fascination för köttet och erotiken och porren och järnvägar och maskiner och kroppar och sköten osv men som ändå står för något helt osexigt själv. Är det inte där i den åldern som vi är som friast för övrigt? Nu måste jag fundera på vilka konstnärer som är "sexiga" förresten...osexiga kan jag rabbla upp ett helt gäng. Där fanns en avskalad metallskulptur i form av ett stort avlångt ihåligt H som låg på golvet. Man kunde böja sig ned och kika in genom benen på H:t om ni förstår vad jag menar. Skulpturen hette ”Dead”eller ”Death”. Den lilla plutten: strecket mellan de två benen kan man ju inte se rakt igenom. Och det är det mystiska i oss som man aldrig kan förstå. Det var fint. Sedan i källaren var det en annan utställning och där fick jag syn på bilden jag sett en gång för länge sedan som jag skrivit om och som känns som ett porträtt av mig. ”The house that harbours the whole world except itself” av islänningen Hreinn Fridfinnson. Huset är vrängt ut och in med tapeterna på utsidan. Bad om tillstånd för att plåta så bilderna är inte tagna i smyg så att ni vet. Andra bloggar om: paul mccarthy, konst, våld, sex, moderna muséet