Det ledsna och arga inåtvälvda underlivet

Nära mig bor en snygg, glad, framgångsrik kvinnlig journalist och feminist som vi kan kalla B. Det rätta tänkandet är a och o för henne och varje gång jag försöker skoja med henne i parken så snörper hon på munnen. Möjligtvis kommer det i bland något läte som skulle kunna liknas vid ett litet nervöst skratt.
I hennes ögon är jag nämligen inte något annat än en "politiskt inkorrekt tråkig gammal galning med konservativa värderingar".
Och DETTA retar mig! Enormt!
För egentligen är det ju denna dam som är dogmatikern. Gud nåde den som inte tänker i rätt banor, som tycker fel om porr eller hemhjälp eller konsumtion eller vad det nu är man ska tycka rätt om. Hon kommer snart ut med en bok som vi här kan kalla ”Det ledsna och arga inåtvälvda underlivet” i vilken hon tecknar en samtidsbild över hur svårt det är att få familjeliv, relationer och yrkesliv att gå ihop för dagens kvinna.
–Vad tycker du om titeln? frågade hon häromsistens och då svarade jag sanningsenligt att det är sorgligt att en kvinna fortfarande måste dra till med sådana uppseendeväckande titlar i samma anda som den gamla succén: ”Intåtbuktade underliv som simmar tillsammans” När kan en stackars människa av honkön ge ut en bok som bara heter ”Bok” och fortfarande räkna med en plats i offentligheten? undrade jag.
Då ville B inte veta mer vad jag tyckte.
Annars är uttrycket ”det ledsna och arga inåtvälvda underlivet” rätt intressant för det är något av det värsta människor med inåtvälvda underliv kan tänka sig att bli kallade. Jag tror det vid något tillfälle till och med har använts om mig. Då parerade jag med samma epitet och den som sa det först, blev väldigt arg.
Och förresten så kommer förlagen aldrig att ge ut böcker av människor som verkligen har ”ledsna och arga inåtbuktade underliv”. Och det är kanske synd.