Stilla överseende

när jag blir gammal
tänker jag inte
låta mig provoceras
i fall någon

sätter sig på höga hästar
tror sig förmer
ljuger för sig själv
avundas hela världen
låter sig trampas på
pratar om sina brister hela tiden
fast alltid i förtäckta ordalag

I händelse av att jag stöter på
någon sådan människa
kommer jag enbart tänka:

”håhå ja ja, sådana är vi,
vi snirklar till det hela och hittar på
för att orka med vårt ok”

och inte som nu:
rosenrasande

jag är fortfarande
ung
uppenbarligen


Andra bloggar om: dikt, poesi, överseende, ålderdom, argsint, ungdom