En rätt dyster dag som kanske blir bra

Me and a photograph of a syrian man, photographed in the seventies by the guy who had the photo store on the same street as Afamia hotel behind the central Post Office in Damascus... My livingroom with autumn leaves outside. Olles wooden train and his lego all over the floor Ovanstående snapshots är framförallt ägnat min 21 åriga Olof Palme kompis Basel i Syrien som jag precis msnat med. Ja, han ser ut som en ung Palme och är skitsmart...I framtiden blir han nog premiärminister..eller fängslad...eller både ock. Jag borde vara glad -för min finfina artikel om Grim Fandango o Psychonauts är såld- men jag är inte riktigt glad....tvärtom... Det har förstås med min inre förnäma självbild att göra... Dagar som denna den krockar med den krassa och inte särskilt glamorösa verkligheten- Blir så trött på DN "som tycker mycket om den men som inte har en krona! tjena vad ni inte har en krona.. Jag tycker jag är skyldig Tim Shafer att få den publicerad...och SVD som hållit mig på halster i flera veckor. Och Olle skrek efter MJUCK hela tiden när jag pratade med olika redaktörer...nu känner jag att jag inte kan vara helt ärlig...Här går det helt klart en gräns för hur mycket jag kan bita i de händer som eventuellt kommer att föda mig i framtiden....Och strax innan lunch ringde en helt fantastisk redaktör med skitbra smak OCH pengar! Så nu går den i alla fall tryck och ni får själva försöka hitta den....good luck.....ha ha...det kan bli svårt. Min käraste Martin sa som vanligt att det är skumt att jag blir så arg när jag får nej...och jag fräste åt HONOM i telefon. usch... Jag är inte värdig... Ska göra lasagne..Ana o tony kommer. Och min syrra Ingrid. Och mamma kommer med Ville. Jag måste dra ett varv med mirakelduken med lite ajax på så att det luktar fräscht och fint.....