Sonnevi, Ricky Bruch och kanske Tarrantino

Satt nyss på tunnelbanan och läste denna bok som blivit så hyllad och Sonnevi är väl en av få poeter som kan skratta- eller åtminstone småfnissa - hela vägen till banken i bland, eller? 229 kronor på Akademibokhandeln. Så här står det på sidan 54 : Mitt mörker ligger slängt på stolen det är lysande blått Det där gillade jag-mörker som är slängt på en stol. Men jag gillar INTE alla samlagsbeskrivningar, jag vill INTE veta vad Sonnevi känner (mellan benen) när han tittar på sin fru eller vem nu kvinnan är som figurerar. Jag vill inte höra talas om "kön som leker med kön" och så vidare.. Jag gillar inte heller "litt-dropping" dvs när man börjar dikten med att hänvisa till något djupsinnigt man läser för tillfället: Dantes "den gudomliga komedin", Hume, tex Det anser jag vara osjälvständigt och det är typiskt för unga manliga poeter som vill imponera på äldre manliga poeter med högre status än dem själva. Jag skruvar på mig då. Jag är på sidan 127. Sonnevi har precis sågat "Pulp fiction" i en dikt. Våldspornografisk repris kallar han den. Apropå Pulp Fiction: Lisa och jag åt lunch i går på Koh Phangan på Skånegatan och vi tittade ut genom fönstret så kom Tarrantino gående förbi. Vi är nästan helt säkra. Han var brunbränd, hade det där underbettet och nyfiken blick och gick mot Nytorget till. Inte helt omöjligt. Ricky Bruch fyller förresten sextio i dag. Han vill gärna ha en kvinna igen står det i DN. Han tycker "kvinnor alltid sätter piff på ett hem. De gör pricken över i." Gulle Bruch.... Andra bloggar om: göran sonnevi, ricky bruch, tarrantino, poesi, kvinnor