Spöken som spelar flöjt

Lämnade Ville i plugget och tog bussen från Gröndal i morse. Såg i ena ögonrån att långt bak satt M, en kille som jag datade en kortkortkort period för........25 år sedan. (härligt att bli äldre!) Han gick då på ackis, musikaliska akademin (hög status för mig då) var halv fransk (hög status) sju år äldre...(verkligen hög status) Jag vaknade hemma hos honom en morgon och han satt naken på en stol och spelade en beatles låt (jag kan inte komma på vilken, någon smörig kärlekslåt var det, det står nog i någon av mina gamla dagböcker..) på sin flöjt och jag bara DOG och skyndade mig hem till mitt flickrum hos mamma o pappa och visste att jag aldrig skulle kunna bli kär i honom. Sedan blev han kär i mig på något sätt och ringde till mina föräldrar mitt i natten och grät och jag bara DOG. Vet inte varför, men då jag sett honom på stan någon gång då och då ORKAR jag inte hälsa på honom fast jag vet att han känner igen mig..Det är som att jag skäms..Fast jag fattar inte över vad egentligen. Mina egna tonårsfantasier? Det är som att jag träffade honom "innan" jag blev jag...Nu ringde alice: utelåst, måste hem..