Ja..ska den saltas eller?

Fredagkväll. Nu ska vi ska laga teryakifisk. I receptet står det tonfisk men jag köpte hälleflundra för det var billigt. Martin är sur på mig och säger att jag "styr allting"-han försökte följa receptet slavisk och lägga fisken i en massa salt i kylen en halvtimme. "för att dra ut vätska" Jag påpekad vänligt att det kanske inte är så smart att göra exakt som den Dukiko Nuko (eller vad hon heter) säger i boken eftersom det är en helt annan slags fisk- och jag har också ett starkt minne av att Martin en gång vrålsaltade en vitfisk... Då blir det gräl. Jag lämnar köket och oljan börjar ryka på spisen. Men nu har han i alla fall tagit bort en del av fisken och saltat den så vi ska snart prova båda varianterna-- Jag lovar att hans kommer att vara för salt! Till fisken gjorde jag en sås av kirinbrännvin, socker, soja och vitt vin och socker. (systembolaget i Liljeholmen var helt byst. Helle Klein stod i kön bredvid med sin rödbrusiga gubb-man. De lassade upp en massa starköl i kassan. Tillbaka till intressanta oss: Salladen består av paprika, rödlök och selleri dränkt i balsamvinäger, olja, salt och socker. Till middagen dricker vi ett Riesling från Sydafrika. Om vi nu klarar att hålla sams...fast just nu känns det så...

Lyrik och kropp

För vissa kulturpersonligheter är det lyriska tillståndet en slags stillhet När de kommer på något riktigt klokt så känner de en stilla förtjusning, en liten rysning, ett litet attjo med små bokstäver Tre bubblor och sedan inte något mer GO AWAY SAY NO MORE Men för den som har maximal brain advantage så kommer estetiken mer som en spya eller ett vulkanutbrott Ja som lava blandat med egenkärlek kommer språk upp ur en omtumlad - men förövrigt tacksam och i alla avseenden perfekt - kropp

Hjärnor, Älgsoppa

I morgonkväll kommer Sten för att träffa sitt barnbarn och gå på Nationalmuseum.
En god älg och kantarellsoppa finns på tasteline.com.  Fast den bjöd vi både svärmor Carin och sjuksyster Tommy på. Tommy berättade om hjärnan så bra att jag önskar jag hade gått NA och blivit läkare istället. Kroppen och livet är ju så intressant. Men det tyckte inte jag som tonåring. ( då jag fortfarande ägde den där förlamande friheten att bli det jag ville)

Då på åttiotalet tyckte jag kropp var något ytligt, som saknade värde om det inte var snyggt. Själ däremot. Det var grejer. Läsa läsa boken strunta helt i kroppen…
Efter älgsoppan diskuterade vi bland annat dödsorsaker. Jag vill inte ha någon dödsorsak när jag dör. Tommy sa att det mest generella man kan säga är att man dör av syrebrist. Det tänker jag dö av. Men njursvikt verkar inte vara så kul. Efter några dagar har man förgiftat sig själv till döds. Scary. Och hjärnor, inuti folk  som dricker för mycket, krymper och skramlar inuti kraniet. Förresten börjar hjärnan krympa redan vid 25. Vi blir mindre smarta men mer…komprimerade kanske…NOT?

en late night ljudblogg

Blogg Blogg Bloggi Moggi ma ma mammas lilla doggi

Cykla till Skärholmen i regn

Åkte till Skärholmen och fick brösten fullkomligt utplattade i en mammografiapparat. Satt i väntrummet ett bra tag innan det var dags att gå in och manglas. Så många skröpliga människor i samma rum. Det var som att sitta inuti en Roy Andersson film.
Vad är det med folk? En tant hostade så hemskt så att man trodde lungorna skulle ramla ut. Sist jag såg så mycket sjuka kroppar var förra våren i Karolinska sjukhusets entré. Då var det som att stå i ett hav av hundratals, haltande, hostande, hasande individer som rörde sig fram och tillbaka...som anemoner. En transvestist hasade förbi i höga skor. Fast hon/han gick med själva vristen och själva skon låg böjd mot marken.
Jag skämdes nästan...Mår vi så här dåligt? Tänk om det kommer en utländsk delegation!
Sist jag cyklade ut till Skärholmen var det sommar. Nu är det så mörkt det kan bli där bredvid E4an på cykelbanan bredvid industriområdet i Sätra. Stora elmaster tornar upp sig ovanför och bilarna susar förbi till vänster.
Jag åt lunch på China Sea. Det skulle vara kyckling Sechuan med stark smak 60:- men det var en halv liter bambuskott i burk o burkärtor med några få strimlor kyckling. Det enda som var bra med lunchen var chilismaken. Det var starkt precis lagom länge i munnen. Varför är det alltid så mörkt på kinakrogar? Igentäppta fönster.
Gick förbi Myrorna. Mötte en dagispappa som såg lite skamsen ut. Nähä, det passar inte in i bilden du vill att jag ska ha av dig att vi ses här eller? Cancerfri cyklade jag hem i ösregnet. Förbi de unga föräldrarna i Mälarhöjden som lastade ur sina audikombi bilar och släpade in barnen, maten och blöjorna i trävillorna.
Till middag kokte jag fullkornspasta och gjorde en sås med falska crabsticks, avocado, saffran, grädde o lite buljong. Jag tyckte det var gott. Alice och Olle var likgiltiga.

Om döden

Var läste jag det om den behårade kvinnan vars make var impressario åt henne Apkvinnan De for land och rike runt Tjänade grovt med stålar Hon dog 1950 Men slutade inte turnera för det Höll på i tjugo år till Nu med namnet Den döda Apkvinnan Impressarion lät minsann inte döden sätta punkt För affärsverksamheten Flott

Misslyckad frukost

En gång förr länge sedan åt vi en frukost utan att bråka När jag vaknar säger jag till Martin: "hur ska den här morgonen bli behaglig?" Den goda viljan är alltså stark...till att börja med Vi läser DN (varför är det ingen text i tidningen längre- det är ju bara onödigt stora foton på var och varannan sida?) och dricker kaffe. Tio över sju ber jag Martin att väcka Ville. Olle har ätit, Martin har ätit. Jag och Alice sitter fortfarande och äter frukost. Martin låtsas inte höra. När jag frågar igen svarar han att det är bättre att låta ville sova en stund till. Jag undrar när Martin tycker att Ville ska vakna." kvart i åtta kanske? då kan ju du se till att han är klar att gå åtta!" Jag blir irriterad- kan inte Ville få tid på sig som alla andra- Vem är Martin att inte vilja väcka honom? Martin smäller igen dörren och går in i vardagrummet Nåväl- tjugo över ca kommer Ville insläntrande i köket. Jag gör te och mackor till honom. Sedan hör jag hur Alice låter snäsig och otrevlig och ville säger "måste du låta så där?" Då blir jag skitarg på Alice-säger till och med "håll käften" vilket jag skäms för. Alice blir först tyst, sedan rusar hon ut och skriker "jag hatar det när du bara skäller på mig- ville lät otrevlig först" Alice smäller igen sin sovrumsdörr Jag smäller igen köksdörren och sitter i lugn och ro med Ville. Han är rätt opåverkad av alla utbrott. Martin säger att det alltid är otrevlig stämning vid frukosten. Ja ha, så lösningen är att inte väcka Ville? Då är det bättre att vi inte bor tillsammans överhuvudtaget säger jag. Inte vet jag vem som var dum först, säger jag till Alice. Om du bara hade väckt Ville när jag bad dig så hade jag kanske haft lite högre tröskel när jag hörde Alice fräsa till ville, säger jag till Martin. Nu finns det alltså ingen god vilja kvar. Alice går till skolan. Martin tar Olle till dagis. Givetvis är tre par fingervantar borta. Jag kör Ville till skolan med min cykel. Nu ska han vara med sin pappa hela veckan...och jag ska jobba.

I Damaskus

Damaskus by night sep 2005 Jag var och gjorde ett journalistjobb i Damaskus som tidskriften BRUS (som ges ut av Ungdomsstyrelsen) köpte av mig. Att vara journalist är ju något märkvärdigt i enpartistater. Jag kom knappt in i landet till att börja med. Killen i passkontrollen kliade sig i huvudet och hämtade chefen och tolkar innan jag kom in. "Freelance?" what is? freelance? newspaper? Men eftersom jag var inbjuden av syriska regeringen så fick de till slut sätta en stämpel i passet. En femtedel av Syriens befolkning arbetar antingen som poliser, militärer eller hemliga poliser. På gatorna såg man i bland gubbar som såg sura och misstänksamma ut. -Typiskt för hemliga poliser, sa min vän. Och i Syrien inser man att det inte går att prata om Irakkriget utan att börja med vad som hände i Israel 1948. Fast under veckan kände jag mig ideologiskt kidnappad av några av de palestinier vi träffade. På en fritidsgård fick vi se en hyllningsfilm tillägnad en ung palestinier som dragit till Irak och bombat amerikaner och sedemera blivit skjuten. Här hyllades han som en martyr. Och en av kvällarna hamnade vi på en fest i det palestinska området i Damaskus. 300 personer minst, 90 % män. Telefon med dött barn på Vi fick tårta och te och vi klappade händerna med musiken. Gubbar med k-pist stod utanför huset och vaktade. På en telefon hade någon klistat ett foto av ett dött barn med blod i munnen. Jag som trodde att vi varit på väg till en restaurang ville bara äta. Jag ville inte veta vems död de firade i kväll. Tolv på natten fick vi äntligen mat. Jag lärde känna Aliaa, en djupt troende och from tjej som pluggat genetik i Spanien. Hon bodde hemma med sin mamma (pappan var död och bröderna utomlands) i en fin lägenhet i bergen med utsikt över stan.Damaskus moskeér lyser gröna om natten. För tio år sedan hade en ung man friat men Aliaa tackade nej. Mamman var fortfarande arg för det. När vi sitter och pratar kommer det en harang på arabiska. Mamman tycker Aliaa pratar för mycket... Aliaa var i Spanien när bomberna smällde i Madrid. Hon kunde knappt lämna huset förrän det kom fram någon och bad henne förklara hela sin religion. Roligt och svårt att diskutera tro med en så djupt troende person som verkligen tror på änglar, demoner och livet efter detta. Hon påminde faktiskt om min gammel moster Helfrid Nathorst-Böös. Och jag blev full i skratt när vi kom hem till dem. Nog hade de finrum alltid. Precis som moster Helfrid och Gerda och min egen mormor Signe. - Vad tror du på? frågade hon mig. -Ja, min värld är kaotisk, svarade jag. Det finns ingen gud och ingen "masterplan" och det enda liv vi har är just detta. Men just därför tror jag på att försöka vara god, visa respekt och att känna kärlek. Jag fösökte ge den fromma ateismen ett ansikte och Aliaa det fromma islam. Vi enades om att det är bra om människor med olika religioner kan bo granne med varandra. Man kan ju alltid tala om var tomaterna är billigast och var brödet är bäst.... Det borde inte vara så svårt....Så har ju ofta den moderna staden funkat tänker jag. Heja resandet säger jag bara och jag har också fått lust att läsa poeten Adonis som kommer från Damaskus...

Om författares ekonomi

Författare som det går bra för -ekonomiskt- Reser över jordklotet och använder sig av ”natt i burundi” ”eldblossens beirut” och andra exotiska titlar Författare som det inte går bra för -ekonomiskt- Stannar hemma i förorter Och gömmer texter om sina liv I ljusbruna koffertar på vindskontor De skriver aldrig om gurkmeja De skriver på sin höjd om salt socker och möjligtvis avokado De träffar inte Elie Wiesel över en drink De träffar istället grannen nedanför, Jan Erik vars vänstra öga pekar utåt istället för rakt fram De vet ingenting om bokmässor De vet ingenting om guineafolkens säregna sånger eller vilken färg Joyce Carol Oates man hade på slipsen Men de vet att när indirekt dagsljus faller på hud Blir huden blå och att solljuset gör huden gul och skuggorna violetta De vet att liv De vet att skriva liv De vet att försöka Andra bloggar om: Ekonomi, Joyce Carol Oates, författarskap, Elie Wiesel, avocado,

Tjugo över sex

Nä, jag kommer inte kunna skriva en dikt varje dag och jag vet inte hur jag ska knyta i hop min text med världen Vilka ord ska jag länka till? Martin har knådat in en bit entrecote med röksalt och steker rotselleri som han sedan ska blanda med buljong och grädde. Jag var en vinsnobb i går och köpte en flaska Pinot Noir som vi båda tyckte var äckligt, svårdrucket, strävt... Nej tacka vet jag det mjuka californska Chill Out i rosa kartong som är "great with lakes and lazing" Alice bakar Alvas pepparkakor hos mormor. Olle och Ville kollar Bollibompa och jag är slut som poet. Fast jag är en jävel på Psychonauts.

Nordanvind

Vi vandrar genom hösten som aldrig vill ta slut Det blåser från norr i dag Hela förorten prasslar av gult och rött Vintern lurpassar runt hörnet Men längst med husväggarna är det sommar vi äter tårtbitar med blå marsipan på konditori i midsommarkansen där luktar det som förr farmor och farfar nikotin och surt ylle folkhem och tobaksaffär gubbarna vet inte vad de ska göra av händerna nu när de inte får röka längre barnen bråkar om en en halv fralla Essingeleden knakar

Min mamma

Jag sitter på en grön bänk I hörnan Tegelvägen och Stockholmsvägen I villaområdet Ensta, i förorten Täby Min son sitter i sin blåa vagn Nu kommer stark vit sol Inget särskilt händer Nyss gjorde jag mamma rädd När jag kvart över åtta PÅ MORGONEN talade om ordet om makten i hennes kök där golvet alltid är täckt med hundskålar Det där är stora ord, sade mamma, själv tänker jag mest på jordnära saker. Som vad? Ja, som att en av hundarna just nu BAJSAR BAKOM din stol!” Hon reser sig och går för att hämta en trasa förgrymmad Men snart kommer bussen det är en stark vind i dag

Min pappa

Min pappa har pigmentfläckar på händerna och en stor oldsmobil vars stolar man kan flytta med knappar uppåt nedåt framåt bakåt. Han har jämt kostym vardags som fest och hundratals slipsar på ett slipsräcke på garderobsdörren. På åttiotalet tog jag ofta pengar i hans plånbok för att kunna gå på Bistro Boheme

för att kunna kräkas mellan bilar och bli påsatt av främmande män. När man frågar: ska du köpa dator pappa? berättar han att han redan har dator För på hans kontor i Sundbyberg står det en hel radda med dammiga IBM datorer som man måste kunna DOS för att manövrera. Han har mobiltelefon. En Motorola med ett enormt aggregat som man får bära med sig ifall man vill ringa. Behöver du en räknemaskin? sa pappa och pekade på en jättekoloss med sladd. Nej tack jag har. Pappa går ofta på Rotary. -Ja det var en mycket känd läkare där som arbetade med att få ner folkhälsan. -Vaddå få ner? Få upp folkhälsan kanske? -Ja, jag vet inte. Han var duktig i alla fall. Mycket framgångsrik. Han älskar namedropping fast han minns aldrig några namn. Pappa kan inte längre mäta med tumstock. Han badar badkar cirka tre timmar om dagen. Sedan sover han på det. Mamma blir arg och ringer husläkaren i smyg. Han ska ha cipramil för att orka skotta snö. Det enda han orkar är att vattna julgranen en gång om året säger mamma. När jag lämnar mitt föräldrarhem sitter pappa i dunklet i fåtöljen i allrummet med händerna på handtagen. Utbredda vita fingrar lyser. Han ser så gammal ut, så trött. Jag ser honom för första gången. Han är ju på väg bort. Och vreden över att pappa inte längre kör bil bäst har svar på alla frågor, kan allt Stillnar.

Om den gamla på Skanstull

Hon väger 35 kilo och har blivit fågel Den högra klon håller krampaktigt i käppen Blåa kappan blåa väskan blåa skorna Det vita på huvudet är hår Ögonen har hamnat långt in i huvudet ”de gör det på oss gamla, vi skådar bättre inåt då” Hon börjar ta små små steg söderut men det är fel Hon vänder och tar små små steg norrut och det är rätt

några illustrationer

t

Mitt i solen med kall luft hemma

Jag kan höra skator slåss om äpplen på min balkong. Min granne kämpar med en jättelik vit parabol på sin. En blomma av metall som sträcker sig mot ett annat liv mot allt det som kunde ha varit mot allt det som fortfarande kan bli Hennes rygg bara värker och värker Men det gör inte min Dagen når inte högre idag