Brevet från Murmansk

Ut med dig gubbe!

En del litteraturkritiker är inställsamma knähundar (inte Anders Johansson dock!) Jag sitter här med en bok om Tomas Tranströmer och äcklas. Det är som litteraturkritikern sitter och äter smulor under konstnärens middagsbord istället för att laga egen mat. Kritikern är inget annat än en dreglande knähund som inget vill hellre än att "få vara med" och sitta i knäet på författaren- gärna hinta redan i försättsbladet att han är kompis med den Store. En del litteraturkritiker är dessutom som kåta småhundar. Jag satt en gång och skruvade på mig i en sal i Nässjö när en kritiker plockade isär Ann Jäderlunds poesi och äcklade sig med hennes texter. Blod Mun Rött. Han pratade om hennes "erotiska text"; jag minns inte exakt vilken bok det var. Hon satt dessutom med i salen. En försvarlös poet! Jag tyckte det var ett övergrepp - fast med ord. Vem är han att plocka sönder hennes språk och påstå en massa snusk! Ut med dig gubbe! Jag hade lust att skälla och bråka och skydda Jäderlund. Fast jag gick ut därifrån istället. Andra bloggar om: litteraturkritik, ann jäderlund, litteratur

Fröken Söt

I krig med relationer & känslighet

Måndagmorgon och jag vet inte vad jag ska skriva om. Jag vill inte skriva vad jag ska göra i dag- vilka jag ska ringa eller vilka texter jag ska jobba med. Inte var barnen är eller hur barnen mår. Inte om vädret. Inte om relationer. (Jag är i krig med relationer- kvinnor och relationer och kvinnliga relationer och kvinnors inbördes relationer och kvinnors relation till män står mig upp i halsen. Böcker om relationer! Blää!) Inte vad jag drömt- fast jag har faktiskt börjat drömma mer livfulla drömmar och har en teori om ljuset och hur det påverkar människors hjärna och därför drömliv och varför man i de södra och ljusare delarna av världen borde ha ett rikare drömliv än vad vi har. Men nej, inte det. Ska jag skriva om min mammas artikel "låta leva och låta dö" om att avliva hundar i senaste numret av Tasstrycket? Den som slutar: "Vi har kvar våra minnen av den gamla, vilket gör livet rikare- under den utmätta tiden." Eller ska jag skriva om att det är skillnad på bloggare och bloggare och att jag gillar den känsliga bloggaren mer än den tuffa bloggaren som positionerar sig och har väldigt starka åsikter om allt. Fast nu kommer jag i o f s att tänka på Kinky Afro som är en av mina favoritbloggar. Han är ju så tuff att jag inte ens vågar lämna kommentarer. Känsliga Mathimlen sa en gång att "det måste finnas plats för sådana som mig också " (i den tuffa mediavärlden menade hon) och jag håller verkligen med. Känslighet är en egenskap som världen inte verkar värdesätta särskilt mycket nuförtiden. Apropå hundar- Om man kunde para Kinky Afro med exempelvis Mathimlen- har man en succéblogg då? Andra bloggar om: relationer, bloggar, hundar, parning, död, kvalitet

Himlen 2

Kräftstjärtar, avocado, röd lök, paprika, chili och KORIANDER (som jag hatade tills för ca 3 år sedan) Dressing av olja, citron, vinäger, salt, peppar, fish sauce,chili.

Himlen

Komplett galen

Framförallt: Att de bara gjort filmen! Utan att be om lov och vänta på en massa pengar. Jag garvade högt när Görel Crona var svartsjuk på sin man Rafaels "Jean" som har sex med den andra kvinnan "Julie" på en slakteribänk. Och när hon ger honom örfilar i nästa scen. Men jag somnade precis när de skulle in på middag till borgmästaren i Spanien och Fat Boy är med. Fatboy? heter inte han Hannu? Måste se klart. Man skulle kanske få önska sig ett djupare allvar. Att de inte tramsar bort allt. Stackars Edholm tänkte jag flera gånger under filmen. Vilken dominatrix han är gift med. Förresten är hon och jag buksvägerskor. Mannen med händer stora som A4 papper och olivolja i håret blev i hop med henne efter mig. Jag var väl inte tillräckligt dominant antar jag.

Jag som aldrig drömmer längre

Drömde om ett åttioårigt par. De är långa och gängliga. Jag har sett dem förr. De är lite överklass. Kvinnan i hatt, mannen i beige kavaj. Kvinnan ser ut som en åldrad Joni Mitchell. De står vid en kaj. Jag närmar mig dem. De vinglar som två höga träd på håll. När jag kommer närmare ser jag att kvinnan har två bebisar på magen i en "tvåvåningssele". De är alldeles blåslagna och små. Jag går fram för att prata. Kvinnan verkar berusad, men jag är inte säker. De är vänliga, och jag vet att de vill väl men klarar inte av barn, barnen håller på att dö. Jag får panik men låtsas som ingenting. Försöker ta reda på var de bor....hm hmm gränd vid St Eriksplan. Jag luskar fram deras efternamn. Sedan är vi inomhus. Kvinnan släpper ut barnen för att leka i en låda. Barnen är större nu. De skrattar och är glada. De tumlar runt under en filt. Har jag sett fel? De verkar vara okej nu. De är inga barn. De är små golden retriever valpar. Jag blir lättad men har samtidigt en känsla av att jag smiter från något som är för jobbigt.

In vino

Jag har nog påverkats av roséreklamen och tror jag. Zinfandelen för 75:- är rosé. Chateau du Juge är mitt favoritdessertvin ( bättre än sauterne i samma prisklass- men detta kommer från Cadillac-distriktet som ligger bredvid Sauterne) Det har den underbara botrytis-smaken. Har inhandlat NK-mint att avnjuta med det vinet efter maten. Chill Out på flaska har jag aldrig provat men jag gillar det Chill Out i lila kartong (från Californien) så jag tänkte pröva det i flaska. Lambrusco tog jag för att det är det enda söta röda bubbliga vinet som inte är starkvin och för att det påminner mig om min ungdoms picknickar i parker. Rotari för att det är ett blommigt mousserande som vi hade på bröllopet. Jag valde mellan det och Pongracz (129:-) som är brödigare och egentligen snäppet godare men plötsligt blev jag lite snål. Marie D´Alsace höll jag på att glömma. Ett vitt vin som jag tror jag har druckit förr. Jag fick för mig att det är gott. Annars brukar jag köpa det här rieslingvinet Penfolds Rawson's Retreat Riesling. Vad vi ska äta? Anka en kväll vet jag. Om vi ska dricka allt? Det beror på hur många gäster vi får. Andra bloggar om: vin, rosévin, systembolaget

såld illustration

Bra intervju med Dorinel Marc

Länk till lång lång mycket läsvärd intervju med konstnären Dorinel Marc. Han ställer till det för pseudointellektuella integrationsutredare, för rädda gallerister och för Joanna Rytel och för spelkillar på drottninggatan. All heder åt honom. Läs hela! "Go out from my gallery!" Jag svarade "But I am inside the artwork, having a dialogue with the artist and the artist thinks it's okay" Galleristen började skrika högre och högre "Out from my gallery!" och jag skrek tillbaka "I am inside the artwork and the artists thinks its okey. Galleristen skrek "I don't think she does!" Jag skrek " Yes the artist does. Ask the artist!" Han skrek " No, I don't think she does. Out from my gallery! Jag upprepade "I am inside her artwork and she thinks it's okey" ”No, I don't think she does” skrek han bokstavligen över huvudet på konstnären utan att fråga henne vad hon tyckte." Andra bloggar om: dorinel marc, konst, aktivism, galleri, joanna rytel, masoud kamali

Central Park i Maj

Usch säger ni, vilken hemsk tavla! Ja, det kan man ju tycka. Säg det då till de som äger optikern Ögat på Ringvägen i Stockholm. Den hänger över disken på linsavdelningen en trappa upp. Är den målad tidigt eller sent på åttiotalet tror ni? I vilket fall som helst fick den mig på gott humör. En sådan tavla hade jag gärna sett på Konstfacks elevutställning. "Crazy mazy" hade jag mumlat.

Far & Mor

Andra bloggar om: mor&far, mammor, pappor, mamma, pappa, mamma och pappa, foto,

inte bli störd juice

Juice, treo, kaffe, juice, äggöra, ostmacka, kaffe, juice, juice, läsa tidning, läsa tidning, inte bli störd, gå och lägga sig igen, inte bli störd, juice,

Nero Photo Snap Ken

Me shoot no one

Tänk vad lätt man plattar till mig. Hur lätt man kan få mig att känna mig som Valerie Solana när hon närmar sig Warhol i tron att hon är jämlik. (Jag tänker på scenen i "I shot Andy Warhol" när hon stryker längst med väggarna i Factory och vill inleda ett samarbete med den framgångsrike Warhol) Jag har stor respekt för den här mannen X och hans tänkande och det har jag delgivit honom två gånger, en gång via mail och en gång via brev. I brevet bifogade jag ett reportage och frågade honom hur jag ska göra för att jobba för honom. Detta gör mig inte till en groupie. Jag har inget personligt intresse av honom, men hans skrivande inspirerar mig och jag vill också vara del av det han står för. Jag försöker på mitt sätt dra mitt strå till stacken. Men på seminariet för vilket han var moderator så ville jag växla några ord med honom efteråt. Och då visar han med all önskvärd tydlighet att jag inte är en jämbördig samtalspartner. Att mitt inlägg inte betyder något. Så jag går därifrån och undrar följande: om den som jag anser vara en av vårt lands stora demokrater inte tycker att han och jag är jämlika utan viftar bort mig och får mig att känna mig påflugen. Vad i hela fridens namn ska jag tro på då? Men jag skjuter inga Warhols, jag gör det jag alltid har gjort, jag drar mig undan och försöker skapa ett uns värdighet åt mig själv. Vilken fighter jag är! Andra bloggar om: demokrati, åskådardemokrati, valerie solana, i shot andy warhol,

Fel kille i studion

Det här var ju väldigt kul. Inslaget kan man se här. Nu får de allt ge honom jobb.

Hur billigt kan det vara?

Små Smulor Gröndal. Något att ta itu med för en ung konstnär kanske? Svetsa i hop till något fantastiskt och slå världen med häpnad? Jag köpte Jan Erik Volds diktbok "Sorgen. Sången. Vägen" Bonniers 1987 för tio kronor. Här följer ett smakprov: Om glädjen finns inte mycket att säga, den sköter sig själv. Sorgen däremot, är när glädjens film går av- och ljusen måste tändas i salongen. Biografimaskinisten är mannen det ropas på då. Den jäveln! Andra bloggar om: jan erik vold, köttkvarnar, sorg, glädje, poesi, konst

Ack, ack, ack, youth, youth

Var på Konstfack i går och såg elevutställningen. ALLA konstnärsflickor är söta och ser likadana ut. Killarna har exakt samma stil. Alla elever verkar....rika (?) Välmående brunbrända föräldrar som står och dunkar secondhandklänningsdottern i ryggen. Och de ungdomar som redan har fått barn har ALLA sjuttiotalsbarnvagnar. Jag vill inte att ungdomar ska vara så konforma. De ska vara fattiga och egensinniga och helt gå sina egna vägar (eller hur?) Tyvärr blev jag inte heller så inspirerad av det jag såg. Men några pärlor lyste. Katarina Lundquist hade broderat en liten lapp varje dag och gjort ett lapptäcke av alla lappar. Katharina Bjerkes textila reliefer var lite trotsigt eleganta och industriella. Carla Castiiajos små märkliga dockhuvuden var bra och ALLA ädellabbkandidaterna fast de inte ens skulle vara med och ställa ut. "In every tree a story" i källaren gillade jag också. Men de som var allra mest egensinniga var två killar: Johan Willners fotosvit, Ordningen, Olyckan och Sveket särskilt "Sveket" tyckte jag var extra rolig (ja...eller hur man ska uttrycka en bild som plåtats utanför psykmottagningen på Danderyd) och en i källaren som hette August Sörensson. Bildillustrationen föreställer en barnvagn och Sörenssons installation. Andra bloggar om: konstfack, konstutställning, konst, secondhandklänning, ungdom, konformitet

1. krukväxt 2. nina björk

i dag är det tisdag och jag tänker på nina björk och på min krukväxt. 1. krukväxten: "jag har blivit totalt ignorerad i över ett års tid ingen har vattnat mig ingen har bytt min jord ingen näring har jag fått jag har klarat mig på den fukt som finns i luften så plötsligt en dag kommer hon som bor här och flyttar mig till badkaret och sprutar kallt vatten på mig varför? varför denna plötsliga omsorg? är jag en jude i en vagn på väg till ett förintelseläger som man plötsligt sprutar vatten på?" 2. nina björk Hennes text i söndags dn var riktigt bra. Hennes djupsinniga poäng är att relationen mellan barn och förälder är förlegad utifrån vårt moderna meritokratiska sätt att se. Det finns inget "jag slutar vara din mamma". Det finns ingen frivillighet. Det finns ingen frihet och ingen utväg. Hon kallar förärldrarskapet "En otidsenlig rest av helighet" Inte undra på att förstagångsföderskorna- särskilt de begåvade och ambitiösa- bryter i hop när de får en unge. Hela deras självbild och deras begreppsvärld rasar. Det hände även undertecknad men jag reste mig igen....på något sätt. jag skrev en dikt för några år sedan om detta. "Jag älskar inte barnen" heter den. Jag vet faktiskt inte var den håller hus men jag slänger nog upp den här snart den är tonsatt. jag ska få stimpengar ha ha Andra bloggar om: krukväxter, nina björk, moderskap, modernitet, poesi

Blodbokens blad

"den 22 maj är det dags för slutplädering om hur skulden ska värderas och fördelas och då är blodbokens blad mörkröda och ekens fullt utvecklade" skriver Peter Sandberg i DN om träden utanför rättegångssalen där Bobby- rättegången pågår. Poetiskt språk tar man till när det blir för jobbigt.

Pretton

Jag går nästan aldrig på gallerier längre - hinner inte med att pricka in, läser om något som jag vill se och sedan när jag ska dit så är det för sent. Container? Färgfabriken?

Konstutställningar är något man går på lördagar och söndagar och på lördagar och söndagar är jag i parken med barnen. Jag hatar att gå på konstutställning med barn. Det är vidrigt. Kan inte koppla av. Ser inget, upplever inget. Nu såg jag t.ex. i DN att Karl Holmkvist ställer ut i Marabouparken i Sundbyberg. Det kanske kunde vara kul att se.

Honom fikade jag förresten med en gång i hans lägenhet på 23.e gatan. Han var inte så lite nervös av sig minns jag. Kastade i väg ett cigarettpaket bakom ryggen av bara farten. ”Elevator music for you” tror jag han hade en dikt som hette. Vi connectade dock aldrig. Han höll på att bygga en konstnärlig identitet. Det gjorde aldrig jag.

När jag var tonåring bodde jag i Rissne en period med en tjej som hette Bettina. Hon var bra på att odla sin konstnärliga identitet minns jag. När hon hade bott klart i Stockholm flyttade hon till Danmark ”med sin konst”. Jag minns att jag retade ihjäl mig på det där. Fast i bland önskar jag att jag tillåtit mig själv vara mer anspråksfull när jag var ung. När om inte då ska man vara pretentiös? Rädslan för att vara ”pretto” var min generations jantelag.

With grace

I Gulag av Anne Applebaum finns ett kapitel om olika sätt att överleva i ett arbetsläger. Det är en rysare av många skäl. Ett av dem är att strategierna som beskrivs påminner så mycket om de strategier människor i allmänhet hänger sig åt om den vill klättra inom ett demokratiskt samhälle, i en organisation eller ett företag . Tänk göra karriär, anställda och underordnade personer som måste bli sedda av chefen (lägervakten) för att få en position (få mat) tänk gifta sig rikt eller anamma en viss stil och ett visst beteende för att behaga rätt slags människor (de med mat, de med makt) I Gulag stod de intellektuella männen lägst i kurs. De välutbildade intellektuella kvinnorna- som ville överleva - gjorde bäst i all bli ihop med en "urki", en yrkeskriminell. De förändrade sitt språk, de tatuerade könsord på sin kroppar- allt för att passa in…allt för att överleva. De förråades för sin överlevnads skull. En annan sak som beskrivs så hjärtskärande är hur kvinnorna (framförallt de) duttar med sitt utseende och försöker skapa värdighet åt sig själva med hjälp av små, små medel. Att ha en viss typ av underkläder, att lyckas komma över en liten tvålbit. Att känna sig lite, lite finare än grannen skapar faktiskt en känsla av värdighet. Jag har läst liknande berättelser från koncentrationsläger. Amanda July säger i början av "Me & You & everyone we know" att man ska försöka leva sitt liv "with grace". Den som lyckades bevara lite "grace" i gulag hade större chans. Det bör ju alltså gälla för oss också. Urkis är förresten läskiga. De har funnits som ett kriminellt skrå i Ryssland hela artonhundratalet. Efter 1917 översvämmades Sovjet av föräldralösa barn som fick överleva bäst de ville. Då blev det ännu fler. Scary. Andra bloggar om: gulag, applebaum, överlevnadsstrategier, amanda july, karriär, urkis

Direkt från Flemingsberg

Jag minns att jag ofta brukade se på teve och softa i soffan. Det hände att hon kom med saxen.

Flowery and Watery

Klockan är sju minuter i nio. Jag har precis skrivit ett brev till Eliza, min enda amerikanska kompis. Jenkarna är så svåra att lära känna. Jag bodde ändå där i sju år. Vi fann varandra 1987 på en filmproduktionskurs på School of Visual Arts. Hon har alltid gillat Sverige, läste Sjövall & Wahlö som barn och skrev ett stort arbete om den svenska välfärdsmodellen när hon gick på college. Hon hyllar liksom vårt sätt att leva. Att det inte är SÅ STORA SKILLNADER mellan fattig och rik. (för det är det väl inte.... eller?) Förra sommaren kom hon till Sverige för första gången i sitt liv. Vi åt sill och nubbe här hemma, hon lånade Ms cykel, vi cyklade från Aspudden, förbi Vinterviken och sjön Trekanten, längst med Årstaviken och drack drinkar på Nyfiken Gul. Och Stockholm skötte sig verkligen exemplariskt den kvällen. Det var en sådan där helt underbar varm och doftande kväll i tidiga augusti. Och Eliza skrev efteråt i ett brev att Stockholm var helt en underbar "flowery & watery town". Och nu i sommar kommer hon tillbaka hit med sin man och sin son. Så Stockholm: you ´d better behave!

hallå

Lelle

Min pappas alzheimer gör att han inte längre känner av sin kropp. Han ramlade i förrgår och är på sjukhus nu. Min syster sa att han såg så liten ut när hon var där. Han hade frågat henne om hennes olivträd.

Butch Dyke Daddy Me

Satt o tittade på ett lesbiskt par på båten från Finland. Den ena var kort och knubbig, hade korpsvart stubbat hår, röd killskjorta, hängslen. Hon liknade tjejerna som brukade flirta med mig på Cubby Hole i New York. Det är en viss stil som dessa damer anammar. Sen sa jag till min samtalspartner (bög för övrigt) att jag retar mig på dem. - Men kan inte folk få vara som de är? sade han. - Jo, sa jag, de borde de ju få…men om de nu gått den långa vägen med att KOMMA ut för att bli FRIA och HELA människor varför i hela fridens namn går de in i en NY konvention? Den dagen de vet vilka de är behöver de ju inte klä ut sig till killar. De gör ju manligheten till något ytligt och de ser ut som snöpta män istället för starka kvinnor. Om jag var flata skulle jag sky de där brudarna och istället satsa på Mian Lodalen-typen istället. Hon rockar. Och om jag var lite äldre skulle jag satsa på konstprofessorn och flatan Camille Paglia. Vilka roliga samtal man kunde ha till frukost! Kolla här vad hon skriver om homosexualitet (texten saxade jag härifrån) "Homosexuality is not "normal." On the contrary, it is a challenge to the norm; therein rests its eternally revolutionary character. Note I do not call it a challenge to the *idea* of the norm. Queer theorists - that wizened crew of flimflamming free-loaders - have tried to take the poststructuralist task of claiming that there is no norm, since everything is relative and contingent. This is the kind of silly bind that word-obsessed people get into when they are deaf, dumb, and blind to the outside world. Nature exists, whether academics like it or not. And in nature, procreation is the single, relentless rule. That is the norm. Our sexual bodies were designed for reproduction. Penis fits vagina: no fancy linguistic game- playing can change that basic fact. However, my libertarian view, here as in regard to abortion, is that we have not only the right, but the obligation to defy nature's tyranny. The highest human identity consists precisely in such assertions of freedom against material limitation. Gays are heroes and martyrs who have given their lives in the greatest war of them all." -- Camille Paglia Nej, hon gillar inte poststrukturalism. Hon avskyr Focault och de andra franska grabbarna. Fight Nature. Bögar och flator är hjältar. Inte underligt att folk blir arga på henne, de glömmer att sätta sig in i hennes begreppsvärld. Bodil Malmsten avskyr henne vilket hon inte ens orkar blogga om. Och Salong Ks Åsa Mattson kallar henne ”antifeminist” vilket egentligen bara betyder att Mattson läser amerikansk mainstream feminism. Jag gick genast till hennes försvar i en kommentar som ligger där under.

Sexual Personae" rekommenderas. Nu är det slut med skitsnacket för i dag.

Personalhytten

Nu är det badsäsong

Shake your booty

Jag vet inte om det kan ha att göra med alla fyrtioårsfester jag ska på men i går tänkte jag bara på livets förgänglighet. Grävde fram en dödsannons i tidningspåsen i köket. Den där familjen som dog i en bilolycka utanför Ljusdal. Jag kände dem inte, men det står om mamman och pappan i DN i dag, de var konstnärer. Läste i New Yorker en oerhört sorglig personlig berättelse om en pappa och mamma som föder fram ett dött barn. Rubriken löd: Irene Raeburn född 28 december 2004 död 24 december 2004. Jag kunde inte ens läsa klart, tårarna bara sprutade. Skrev sedan själv om döden i min svarta sladdriga bok. Och innan jag somnade läste jag i en bok av Kurt Vonnegut (min tonårsfavorit) Kapitlet handlade om humor. Han berättade att han jobbat med humorprogram i amerikansk teve och om man ville får publiken att skratta ett riktigt djupt magskratt var man tvungen att lägga in ett skämt om döden i varje avsnitt. Livet rullar i alla fall på en dag till för oss. M har mixat en ovanligt lyckad smoothie säger han och A var fullkomligt strålande i sin teatershow i går och nu ska vi snart till mormor o morfar och hjälpa till i trädgården. I kväll: party på finlandsbåt för V! En massa gamla partydiscobrudar kommer vara där. Shake it while you can.

Jobba jobba jobba

Annat ljud i skällan

Tvi tvi tvi för alla par som står och hånglar i vattenbrynen och smörjer varandras ryggar med solkräm och tar kort på varandra inunder palmerna För mig får de gärna upphöra existera ögonaböj Jag skulle hellre dö än att vara ena parten i en dylik konstellation Ett manligt subjekt och så nåt jävla våp till bihang i bikini Ensam föds människan och ensam dör hon Hon ska fan i mig inte gå runt och tro nåt annat! Springa runt 2 & 2 I tid och otid Och utgöra en vämjelig anblick För oss solitära begåvningar Som hedrar jorden med vår geniala iakttagelseförmåga. På stranden, Trinidad, Kuba år 2000 Så lät det då ja....

Låtlistan

"Crazy woman" med Joe Dolan (70tals spanjakdisco) "My lady story" Anthony & the Johnssons "When I was a young girl" Nina Simone "My love is alive" med Gary Wright "Ruby" med Kenny Rogers "Sommaren dör" med John Holm Sordin "Going downtown" Richard Hawley "Wedding" Abdullah Ibrahim "Silver blue and gold" med Bad Company "Heavens in the backseat" Hot Chocolate "Alina" Arvo Pärt och Madonna, Outkast, Björk, BlackEyed Peas, Stevie Wonder, The Knife, Alison Kraus också Jag skulle inte spela Ulf lundell och verkligen inte Nickelbacks som Akut Insikt tror att jag lyssnar på i smyg och inte heller CocoRosie som jag borde gilla men som jag tycker är amatörer.

Denna morgon

"I don´t believe in you but I am a true admirer of your work" läste jag någonstans nyligen och kan inte annat än att instämma Snart kanske det dyker upp en politisk text här på bloggen "HEJ partiet" ska den heta. Den ska handla om hyfs, vikten av att säga hej till sin granne osv. Jag driver nämligen en hemlig kampanj. Och två författarinnor (IE och ML ha ha) som bor här i närheten VÄGRAR säga hej till mig och jag funderar faktiskt på att sluta hälsa på dem nu efter FEM år eller vad det är men det BÄR mig emot. MAN SKA HÄLSA. Sluta gå och stirra i marken! Manners ladies, manners!

Staden har tusen öron

Tjuvlyssnat.se: Samtal i Sthlm alla får bidra, bra idé!

Den som kör den dyraste bilen...

Min senaste bok dedikerade jag till kronprinsessan Victoria för att trygga min ålderdom. År 2046 står jag nämligen 80 år gammal på slottstrappan och viftar med den gamla diktsamlingen" Som hör boskapen till" Den åldrade Victoria –ivrigt påhejad av framtidens Tarras-Wahlberg - öppnar då kanske dörren åt en tandlös gumma som får ett krypin i något av slottsgemaken under sina sista levnadsår. Hade jag tänkt. Jag lade deklarationen på lådan häromdagen: inkomsten var ungefär en tredjedel av vad jag tjänade förra året. Ringde direkt till CSN o bad om en anståndsblankett, som det är nu betalar jag ca 12 000 per år i studieskulder. Det motsvarar i dagsläget 10 % av min årsinkomst. Enligt akut insikt anser vi i medelklassen att det är lika fult att berätta vad vi tjänar som vad vi röstar på…och ja…i mitt fall känns det som min låga inkomst ANTYDER att jag inte är kompetent nog att tjäna mer. Det kanske den gör. Så räkna ut den får ni göra själva. Jag tyckte faktiskt om en period när jag hade en normal månadslön, kände mig som en i gänget. Kunde vara med och skoja om att det var "lill-lördag" och "lönehelg". Som det är nu? Så känner jag mig fri….men lite ensam i min åldersgrupp… Men jag känner alldeles för många med fasta jobb som egentligen inte jobbar. De sitter av tid för 30 –40 papp i månaden. Det tycker jag är ett högt pris. Både för dem själva och för de som betalar deras löner. Aldrig att jag säljer mig till vilken syssla som helst bara för att få månadslön och anses som normal. För vaddå? För trygghet? För att köpa Acne jeans? Dyr soffa? Linda Skugge - som bekant börjat ta 69 :- i månaden för att folk ska få läsa hennes blogg om hennes trädgård och växande mage- är förmodligen min totala motsats. Till skillnad från henne ser jag inte skrivandet tillräckligt mycket som horeri utan som ett slags frihetsprojekt. Jag skulle hellre sälja kroppen- i alla fall hypotetiskt. Det som jag försöker sätta ord på här vill jag inte styra med pengar. Men jag är inte emot business: journalistisk och copytexter har jag inget emot att ta betalt för. Heder åt dem som lyckas ta betalt. Jag har fler än en gång bjudits in på arenan för att jag förväntades axla en roll som det fanns ett samtida sug efter men det där äcklade mig. …vägra vägra…hellre ensam och odefinierad….än definierad och inringad… Romantik? Nja snarare…medfött kynne…lite puckat….inget affärssinne… Min egen ekonomiska utopi handlar snarast om att få vara exakt den jag är och göra det jag gör OCH kunna leva på det. Inte ges en given roll i offentligheten som så många gör ( i alla fall kvinnor o invandrare). De har kanske lite mer cash än jag men de är som sagt ofria. Karriär betyder underkastelse har jag alltid hävdat o det tror jag fortfarande på. De som underkastat sig allra mest kör den dyraste bilen. Enligt min idol Johansson var Vilhelm Ekelund en poet som ofta knorrade över hur fult det var att tjäna pengar men enligt samma källa tjänade han mer på sina stipendier än vad dåtidens medelklass fick i lön. Hans påstådda fattigdom och anti- geschäft var alltså en romantisering och en falsk självbild snarare än realitet. Är det romantiserar jag gör? Men jag tycker inte det är FULT att tjäna pengar. Jag erkänner bara att jag är dålig på det. Vilka författare tjänar som medelklassen? 3-400 000 per år. Om den dagen kom att jag blev rik på det jag skrev- då skulle jag samtidigt känna mig ofri och inringad. Jag tror det är vad den numera framgångsrike konstnären Jochum Nordström ger uttryck för i alla idolreportage han får ställa upp i. Helt lottlös har jag inte varit. En gång fick jag faktiskt 25 000:- av författarförbundet att åka till Ryssland för. Men varför anar jag att jag måste göra våld på mitt tänkande för att jag ska bli en sådan författare som får massor av stipendier ATT LEVA på? Tillfredställa rådande kulturetablissemang? MEN: Jag känner mig sällan fattig. Jag tycker att jag har det jag behöver. Visst, sommarstuga vore flott och jag skulle gärna köpa dyrare kläder men fattig? Verkligen inte. Barnen har det de behöver, tror jag. Jag äter ofta mat på restaurang. Jag har ganska fina kläder. Vi äter bra mat hemma. Jag dricker vin. Min man tjänar i o f sig en vanlig lön, men det är inte så att han ger mig pengar. Summa summarum: det går AN. Jag har kompisar i bostadsrätter o villor som inte kan bjuda hem en för "de tyvärr har så lite pengar just nu"….och jag känner många som ägs av det de äger. Sitter och gnäller för att "grannarna kör bil på deras vägar" etc. Och dottern till Sveriges rikaste kvinna tog betalt på sin egen födelsedagsfest: "ni kan lägga en hundring var där för maten". Hon är alltså rik och jag är fattig men jag anser mig ha råd att bjuda folk på middag. Så vem är vad? ("Som hör boskapen till" kom 1994 och blev rätt fett sågad. Den danske kritikern Paul Borum utnämnde den till typ "århundradets sämsta bok". Den innehåller dock en hel del bra dikter, om min morfar bland annat och om att "nuet är evighetens lillasyster" osv. Har en låda i källaren och lyckades faktiskt sälja femtio ex till en salongsberusad räddningschef på en dansrestaurang i Umeå för ett par år sedan. Han skulle ge den som julklapp till sin personal så den lär stå lite här och var hos brandmän och sjöräddningsfolk i Norrtäljetrakten.) Andra bloggar om: kronprinsessan, victoria, pengar, deklaration, linda skugge, prostitution, frihet, pekoral, jochum nordström, som hör boskapen till,

1 maj

Lunch på Ikea med Ville och alla andra som inte heller var ute och demonstrerade utan konsumerade istället. (Jag trodde i min enfald att allt skulle vara stängt i dag) Fast det var egentligen bara lunchen vi ville åt, efter att återigen varit i Vårbergs centrum och shoppat loss. (69,50 kronor gick det på) Fast det blev faktiskt en korgstol till balkongen, samma som Ana köpt. Jag skulle vilja blogga om mitt förhållande till pengar, om dumma restaurangägare som inte betalar ut lön till min brorsdotter, men nu är det så här att jag har bara ca 10 minuter på mig. Olle ska väckas, klockan fyra ska vi vara i Gamal Stan och käka dimsum med Mathimlen och jag vill vara lite SNYGG till dess.....Eftersom Mathimlen förmodligen är SNYGG i dag trots att hon skrivit på bloggen att hon ser ut som en pudel.